Ottilia Adelborgpriset 2026 tilldelas Cecilia Heikkilä

Det blir illustratören och författaren Cecilia Heikkilä som tar emot 2026 års Ottilia Adelborgpris. Priset, som delas ut av Gagnefs kommun, är unikt då det är barnen själva som utser vinnaren.

Ottilia Adelborgpriset instiftades år 2000 för att lyfta fram kvinnliga konstnärskap som verkar i Ottilia Adelborgs anda. Årets pristagare, Cecilia Heikkilä, är bosatt i Mockfjärd och har gjort sig känd för sina stämningsfulla skildringar av natur och djur.

Intervju med pristagaren

Vi fick en pratstund med Cecilia om vinsten, mörkret i sagorna och hur det är att ha skogen (och dess invånare) alldeles inpå knuten.

Det är Gagnefs tredjeklassare som har röstat fram dig som vinnare. Hur känns det att priset kommer direkt från din målgrupp? – Det är extra roligt att det är läsare som är närmare målgruppen jag skriver för som har röstat fram mig. Det är den bästa juryn jag kan tänka mig, och kanske den ärligaste. Det är jättekul och lyxigt och en ära!

Du bor numera i Mockfjärd. Hur påverkar naturen i Dalarna ditt skapande? – Man kan se tydligt att böckerna jag skapat när jag bott i Dalarna har en annan ton. Grävlings resa skrev jag när jag bodde i Malmö, nära havet. När jag flyttade hit kom Den sista utposten, Räven och Mullvaden och Kattpalatset. Alla har influenser härifrån. Att bo i ett hus vid skogens slut, med björnbajs i trädgården ibland, gör stor skillnad. Jag tänker ständigt på naturen, känner en stark koppling till den och vill peta in sådant jag lärt mig i mina berättelser.

Ottilia Adelborg var en pionjär. Ser du några beröringspunkter mellan hennes arv och ditt sätt att berätta? – Ottilia var också väldigt influerad av naturen och miljöerna i Gagnef. Hon fångade något i kulturen som var i förändring och gjorde det tidlöst. Så fungerar berättelser; de förändras genom konstnärens tolkning men bevaras samtidigt. I Kattpalatset försökte jag fånga min barndom i dessa miljöer, och i Den sista utposten handlade det om att berätta om vår natur i förändring och vikten av att vara rädd om den.

Juryn nämner att det finns ”stråk av mörker och fara” i dina berättelser. Varför är det viktigt? – En riktigt bra berättelse måste få vara lite farlig. Barn är bra på att ta till sig det kusliga; det blir ett sätt att förstå världen på ett säkrare sätt. Vem vill inte sitta under en filt med en ficklampa och berätta en spökhistoria? Helst om det blir någorlunda bra i slutändan.

Vad arbetar du med just nu? – Just nu skriver jag på en kapitelbok med en grävling i huvudrollen som utspelar sig i en mycket snöig skog. Jag illustrerar också en ny utgåva av Astrid Lindgrens Lustig-Gök. Sedan väntar både fler egna böcker och samarbeten under året!

Prisutdelning och utställning

Själva prisutdelningen äger rum den 16 april klockan 12.00 i Gagnefs kyrka. I anslutning till priset visas även en utställning med Cecilias verk på Ottilia Adelborgmuseet.

Utställningen är öppen:

• 18–19 april kl. 12.00–16.00
• 25–26 april kl. 12.00–16.00