Ottilia Adelborg

 

Ottil­ia Adel­borg (1855–1936) och hennes sys­trar Maria (1849–1940)och Gertrud (1853–1942) hör till den förs­ta gen­er­a­tio­nen kvin­nor som kunde få en yrke­sut­bild­ning. Kvin­nor­nas sit­u­a­tion förän­drades under senare delen av 1800-talet radikalt. Mån­ga utbild­ningsin­sti­tu­tion­er inom den högre utbild­nin­gen bör­jade ta emot kvin­nor bland andra uni­ver­siteten och akademier­na (kon­st- och musik). Det gjorde det möjligt för mån­ga kvin­nor att bli självförsör­jande genom att utö­va sitt yrke.

Trots myck­et svåra omständigheter för famil­jen då Ottil­ias far gick bort kunde både hon och sys­trar­na utbil­das. Ottil­ia fick en 6-årig yrke­sut­bild­ning, på Tekniska skolan 1876–1878 och på Kon­stakademin 1878–1882, Maria utbil­dades på Han­dar­betets vän­ner till tex­tilkon­st­närin­na och Gertrud till guver­nant (senare Fredri­ka Bre­mer­för­bun­dets förs­ta byråförestån­dare). I regel var utbild­ningar­na kön­sup­pde­lade vid den­na tid, ex frun­tim­m­er­savdel­nin­gen på Kon­stakademin.

Under de 25 år famil­jen bodde i Stock­holm blev sys­trar­na Adel­borg en del av det offentli­ga livet i staden. Kvin­nor­na som var nya på den­na are­na ansågs sig ha myck­et att lära och star­tade där­för oli­ka sam­manslut­ningar och föreningar för att ska­pa en gemen­skap men ock­så för att upp­märk­sam­ma och dri­va frå­gor som var angelägna för yrke­sar­be­tande kvin­nor. Ex. Fredri­ka Bre­mer­för­bun­det, Säll­skapet Nya Idun, Han­dar­betets vän­ner, Förenin­gen Vak­samhet, Förenin­gen för Sven­sk Hem­slöjd och rösträt­tföreningar. Vän­ner­na i de oli­ka sam­manslut­ningar­na utgjorde ett stöd­jande nätverk livet ut.PelleSnyggSnaskeby

De förs­ta framgån­gar­na nådde Ottil­ia med sina barn­böck­er under 1880- och 90-tal­en, fram­förallt Prin­sarnes Blom­ster­al­fa­bet och Pelle Snygg och bar­nen i Snaske­by. Hon illus­tr­erade ock­så andras böck­er, ex Zacharias Topelius, Alice Teg­nérs visor och Vik­tor Ryd­bergs Lille Vig­gs även­tyr. Hennes bilder belö­nades bla på Värld­sut­ställ­nin­gen i Chica­go 1893 och fick goda recen­sion­er i dåti­da press.

När Ottil­ia Adel­borg hyrde som­marnö­je i Gag­nef 1903 var hon en erkänd kon­st­när, illus­tratör och barn­boks­för­fattare. Hon sök­te sina egna vägar och i Gag­nef var det som om den kon­st­närli­ga ådran hade hit­tat hem. Det blev ”en särskild klang i fär­gen” när hon målade Gag­nefs­folket i deras fär­gri­ka kläder. Här fick hon ock­så utlopp för sitt hem­slöjds- och hem­bygdsin­tresse. Hon star­tade en knyp­pel­sko­la och byg­gde med vän­ners hjälp en hem­bygds­gård, som skänk­tes till för­sam­lin­gen. I flera böck­er skil­drar hon män­niskor, seder, tra­di­tion­er och skrönor, som en medl­e­vande obser­vatör och nog­grann upptecknare. Hon vandrade,mötte folket och såg dem som sin störs­ta inspi­ra­tions- och kun­skap­skäl­la.

”Som­marnö­jet” i Gag­nef varade i hela 32 år. Sys­trar­na byg­gde en egen bostad och bodde här till livets slut. De engager­ade sig i oli­ka frå­gor och var akti­va inom mån­ga områ­den utan­för sina yrken, poli­tik, hushåll­ning, utbild­ning etc. Deras hem var öppet för alla vän­ner inom den kul­ture­lit de själ­va till­hörde. Hit kom barn­boksvän­ner­na Elsa Beskow med mak­en Nathanael, Alice Teg­nér och Anna Maria Roos, kon­st­närsvän­ner­na Hilde­gard Thorell, Hilma af Klint m fl , dalavän­ner­na Emma Zorn, Karin Lars­son från Sund­born och Hil­da Munthe. Hem­slöjdsvän­ner­na Gustaf Anckarkro­na, Lil­ly Zick­er­man, Mär­ta Måås Fjet­ter­ström och paret Wål­st­edt på Näb­back­sholn var ock­så flit­i­ga besökare. Ett stort kul­turhis­toriskt intresse delade de med bla sysko­nen Axel och Ger­da Boethius, Sigrid Lei­jon­hufvud, Artur Hazelius.Ottilia Adelborg Prinsarnes blomsteralfabet