Ottil­ia Adel­borg (1855–1936) föd­des i Karl­skro­na 1855 som fjärde dot­tern av fem till kom­mendörkapte­nen Bror Jakob Adel­borg och Hed­vig Adel­borg f. af Uhr. Trots knap­pa ekonomiska omständigheter fick Ottil­ia en gedi­gen kon­st­närlig utbild­ning först på Tekniska skolan (nuvarande Kon­st­fack) 1875–77 och därefter Kon­stakademien 1878–1882. Under studi­e­ti­den påbör­jade hon sitt kon­st­närli­ga verk som illus­tratör i den tidens barn­tid­ningar.

Kon­st­närlighet och gla­da upp­tåg präglade uppväx­ten genom fram­förallt pap­pa Bror Jakob som var en dri­ven tecknare. Efter faderns död 1865 fly­t­tade famil­jen först till Upp­sala, därefter till Stock­holm.

Att Ottil­ia aldrig trivdes i den Stock­holm­s­ka kon­stvärlden har hon själv uttryckt. ”På Akademien pas­sade jag aldrig, lik­som aldrig där det skall tävlas och göras lika. Det enda möjli­ga är att få lov till att göra det enda man kan göra och som tränger sig fram och vill fram. Allt annat är bara svårt och omöjligt.” Det som trängde fram var den musti­ga färg­bild hon fann i Gag­nef vid sin förs­ta län­gre vis­telse där 1902 och 1903.

Författare och illustratör

Som egen för­fattare debuter­ade hon 1884 med Bar­nens jul­bok för mam­ma och småt­tin­gar­ne som välkom­nades som den förs­ta sven­s­ka barn­bo­ken med kvalitet. Hennes senare barn­bok­spro­duk­tion, Bar­nens lil­la jul­bok, Ängs­blom­mor, Blom­ster­siffror, Prin­sarnes Blom­ster­al­fa­bet och inte minst Pelle Snygg och Bar­nen i Snaske­by räk­nas som en förnyelse av den sven­s­ka barn­bo­ken både innehållsmäs­sigt och i bild­fram­ställ­ning. Barn­bo­ken i Sverige fick genom Ottil­ia ett helt nytt ped­a­gogiskt anslag. Inte minst Elsa Beskow, som var en god vän, har inspir­erats av Ottil­ias barn­bok­sut­givn­ing i sina senare utgiv­na barn­böck­er.

Läs mer om Ottil­ias böck­er under Den sven­s­ka bilder­bo­kens ska­pare här på vår hem­si­da.

Flytten till Gagnef

Hennes kon­st­närskap är, föru­tom i barn­böck­er­na, starkt knutet till män­niskor och miljöer i Gag­nef. Hon bosat­te sig till­sam­mans med sina sys­trar Maria och Gertrud i Gag­nef när det egna huset stod färdigt 1907. Miljön i Gag­nef för­löste hennes kon­st­närskap och slog an mån­ga andra strän­gar hos henne.

Kulturhistorisk verksamhet

I Gag­nef utö­vade Ottil­ia, hennes sys­trar och vän­ner en kul­turhis­torisk verk­samhet som sträck­er sig in i nutid. Den gam­la bon­dekul­turen med allt vad den innebar av seder, bruk, hantverk och folk­tro blev genom Ottil­ias hand­lande varsamt bevarat för senare gen­er­a­tioner. Genom den 1903 tillkom­na knyp­pel­skolan har knyp­pelkon­sten kun­nat bevaras i Gag­nef. Än idag finns i Gag­nef en knyp­pel­sko­la för barn enligt Ottil­ias inten­tion­er. De ca 700 spet­sar­na som sam­lades eller köptes in utgör idag stom­men till ett Spetsmu­se­um. Även dräk­ter, byg­gnad­er och föremål till­hör det som genom Ottil­ia och hennes vän­ner sam­lades in och beva­rades för efter­världen.

Läs mer om Ottil­ia Adel­borgmuseets Sam­lin­gar här på vår hem­si­da.